Det började redan tidigt i våras. The Ark ska återförenas och konserten kommer hållas i Motala, på Lokverkstan som också "återuppstår" efter flera års dvala. (Renovering.) Biljetterna sålde slut i ett nafs. Bandet som inte skulle spela ihop igen kunde inte hålla sig, och satte ihop en episk show a la arena med de största hitsen och energi av sällan skådat slag. 2 500 gäster skulle inte gå hem besvikna.
Min sambo jobbar som event- och säljansvarig i Göteborg men då hennes arbetsgivare är ansvarig för byggnationen så har hon fått rodda i hela planeringen och förra veckan så var det då dags för slutklämmen och invigningen. The Ark med Ola Salo i spetsen var på plats redan veckan innan för att repa. Med sig hade dom en SVT produktion som samtidigt spelade in en dokumentär. Det är stort, verkligen stort. Jag är troligtvis inte deras största fan men gillar deras musik, kanske än mer deras persoligheter och vad dom står för.
Eventansvarig och jag mötte Ola redan på torsdagen veckan innan. Tog i hand, och han framförde både beröm för gästlogerna som bland de snyggaste de sett och ett önskemål om en metallplatta på scenen till sitt mikrofonstativ (som är magnetisk = inside information.)
Nu är inte tanken med den här bloggen att skvallra en massa men vill ändå dela med mig lite av upplevelsen. Under veckan som gick sprang man på bandmedlemmarna stup i kvarten. Jag hjälpte till lite i bakgrunden med att flytta och bära men var där för att fotografera/dokumentera Lokverkstan och det som hände omkring öppningsdagen.
Från generalrepetitionen med kläder. Fortfarande hysch, hysch så håll tillgodo med ljudet och arbetet från utsidan Lokverkstan. 10 sek klipp.
Allt var top secret. Scenen och showen fick absolut inte läckas så det lilla jag fotade med mobilen röjde inga hemligheter. Andra fick stränga order om att radera alla bilder som de försökte smygta så håll tillgodo med mina halvtaskiga mobilbilder samt några smakprov från konserten. Det kunde inte ha blivit mer lyckat.
Vädret var fantastiskt, publiken i extas och bandet i sitt essä. Utanför staketen hade hundratals människor samlats längs Göta Kanal med picnickorgar och barnen plaskade runt i kanalen inväntande den stora händelsen. Caféet på andra sidan hade konsertuppvärmning med egen trubadur och självaste Ola Serneke, ägaren, dök upp på en inhyrd båt med entourage och njöt i fulla drag av stämningen. Häftig kväll!
Dagen efter hoppade jag in som extra städhjälp. Slirade runt bakom scenen och röjde. Bandet var sedan länge borta men bandcrewet höll på fram till eftermiddagen att lasta instrument m.m . Det är en större apparat än vad man tror, det där med att arrangera konserter och event. Det är många trådar som skall falla på plats och många människor att organisera. Ett halvår av förberedelser (egentligen mer) är över på några timmar och då ska resultatet visa plus och avgå med högsta betyg - helst. Den här kvällen slutar med fem plus, utan tvekan.
I morgon åker jag åter till Motala och denna gång för att fota publikstämning och personal samt fånga Miriam Bryant på något hörn.
Tjillevippen!