I fredags tog jag en bokning för Skogsbyrån fastän jag egentligen bara borde ha stannat hemma och tagit det lugnt. Skulle jobba till 21:30 redan men jag gillar mäklaren och när hon frågade om jag hade fredagen ledig så kunde jag inte neka. Tur var väl det. Det blev en speciell förmiddag. Dels för att årets första snö kom, men det var också sol och regn och stark vind (Babet) och GPS:en skickade mig vilse - fast det visade sig egentligen inte vara vilse utan bara helt fel ände av tomten. Den var jättestor. Alltså superjättestor.
Gården jag skulle till ligger mitt i skogen. Bokstavligen. Där finns ingenting annat än skog, äng och en igenvuxen damm på flera kilometer, men känslan av platsen grep tag i mig. Stora ekar reser sig i hagarna omkring där man kan föreställa sig att flertalet kossor gått och betat i tidigare dagar medan drängen räfsade hö, och herrfolket gjorde det herrfolket gjorde på den tiden. Mäklaren och jag hjälpte det äldre paret att röja lite i trädgården och tre äldre trämöbler radades upp framför rododendronbuskarna på framsidan huset. Det var som taget ur Astrid Lindgrens Madicken vid sekelskiftet.
Jag kunde se tre mustaschprydda gentlemän i vita stråhattar och uppkavlade skjortärmar, sitta med varsin cigarr i mungipan filosoferande om kommande jakter på markerna. (Den ena bär monokel!) Jag har förvisso bra fantasi men mäklaren kunde nästan också föreställa sig det. Kunde inte låta bli att le stort när jag väl inne i huset ser en vit stråhatt precis som jag sett för mitt inre, hänga på väggen i hallen.
I huset från 1920-talet bor två äldre män tillsammans med sina två jakthundar. Tidigare gick där påfåglar på gården och man känner den adliga manskraften, och jakten
genomsyrar fastigheten. Utan att avslöja namn och plats så har detta anor från svensk historia. Affischen från OS i Stockholm 1912 med revor i ytterkanterna, halvt dold i ett hörn av ett gissningsvis gästsovrum med öppen spis och platt-TV sa mig så mycket.
Allting är gammalt men välskött. Det hänger björnfällar och vildsvin på väggarna, jakttroféer och jaktfoton bland finrumskonst och historisk memorabilia. Hade det inte varit oprofessionellt så hade jag stannat kvar och pratat konst och historia med herrarna resten av dagen. 40 minuter efter utsatt sluttid tog jag i hand och tackade för att jag fått fotografera deras fantastiska hem.
En liknande dag kommer nog inte åter. I alla fall inte på väldigt länge. //Linda