Det är självklart erkännandet man vill ha när man deltar i en tävling så stor som Foto-SM. Jag har förhoppningar med allt jag gör men ibland känns det i magen att något inte är tillräckligt. I år var det så. Hoppades naturligtvis på en finalplats men det blev nit. Men tiden gick och i helgen fick finalen av stapeln i Alingsås. Jag var inte på plats då jag jobbade på ortens äldreboende - delad tur (som är ett annat ämne att avhandla men inte här). Jag höll dock koll på tävlingen via nätet och gladdes åt de som fick priser. Själv inväntade jag poängsläppet dagen efter där man får se hur ens egna bilder klarade sig. Det stod snart klart att jag missat Naturfinalen med en fjuttig femtedel. Jag blev 11:a i klassen Kreativ natur. Surt, sa räven men känner mig ändå mycket nöjd med det.
Tillbaka till poängsättningen: Har man tur så är alla bilder graderade över 70 poäng, vilket betyder att det är tävlingskvalitet på dem. Är de dessutom över 75 poäng så får man ett diplom. Ju högre poäng desto högre meritklass på diplomen. Jag hade hoppats på kanske tre-fyra stycken av mina 12 inskickade bilder. Det blev 11 stycken! Helt makalöst, chockerande roligt - och vilken statistik! Ingen bild under 73 poäng. Är så glad och stolt över mina framsteg. Min nivå är så mycket jämnare i år och så mycket högre, om man ska tro siffrorna. Det inspirerar till att bli ännu bättre, leverera ännu högre kvalitet och jag börjar redan i eftermiddag. Då kommer en liten kille på ett helt bast på besök för porträtt bland höstfärgerna. Det ska bli så kul! Varmt välkomna, Sam och mamma Martina!
Tjillevippen!